Tävling med lätta svävare

I Europa arrangeras det varje år ett tiotal tävlingar med svävare , 4-5 av dessa tävlingar är deltävlingar i Europeiska mästerskapet. Vartannat år körs även Världsmästerskap i denna motorsport: har tidigare körts i Portugal, USA, Frankrike, England och Tyskland, i år 2008 har Sverige fått förtroendet att arrangera Världsmästerskapet för tävlingssvävare.

Sverige har tidigare arrangerat flera EM-tävlingar.

Tävlingsbanorna är ca 2 km långa och går över både vatten och land. Banornas bredd, kvalité, och spåruppbyggnad gör att toppfarten oftast bara kan uppnås på långa raksträckor.

Uppdelning i olika tävlingsklasser med hänsyn till motorstorlek görs, Det finns även en klass för ungdomar under 16 år, samt en klass för nybörjare (dock ej under VM tävlingen, då nybörjare ej tillåts starta )

Toppfarten i största klassen kan uppgå till 70 knop. För att få tillstånd att starta måste svävaren säkerhetsbesiktas före varje tävling. Loggbok, tävlingslicens och försäkring är ett måste.
Stränga och detaljerade krav finns på konstruktion av fläktar, galler, flytförmåga mm. allt för att undvika personskador.
Vi i Svenska Svävarklubben utfärdar loggbok och licens samt ger råd om konstruktionen.

En typisk tävlingssvävare är drygt 3 meter lång och 2 meter bred, byggd av glasfiber. Har två fläktar (en ca 1000 mm diam., för framdrivning och en mindre, ca 500 mm för luftkudden)
Motorer är oftast ombyggda vätskekylda snöskotermotorer (Rotax eller Suzuki) med hästkrafter från 40 hk upp till 150 hk. Lyftmotorer är av typ motorsågsmotorer

Luftkudden hålls inne med hjälp av ett 60-tal tygpåsar s.k. "kjolar" som vi själva syr av slitstarkt tyg. Lyfthöjd är beroende av hur höga man sytt kjolarna, 12-15 centimeter brukar räcka för dessa tävlingar. Vi har alltså ca 15 cm luft under svävaren och kan m.a.o. direkt köra över objekt/hinder som är drygt 10 cm höga (ex.trottoarkanter). Ytan vi kör över bör vara något sånär homogen, alltså inte ex.sprängsten, där vi ej får tillräcklig tätning mot underlaget.